Med tanke på att ungdoms SM gått har jag valt att intervjua en Josefine Bengtsson som varit med på en väldigt lång resa fram till den här tävlingen där hon lyckades kamma hem en 4:e placering med hela 95 poäng av 100 i mästarklass rallylydnad. Hunden hon tävlade med heter Amber och är en blandras med mycket rottweiler.
Det är lätt att låsa sig på poäng och tävlingsresultat, men det som egentligen är intressant är vägen dit. Då talar jag inte om ursäkter utan snarare om hinder man stött på och besegrat under resan dit man är idag.
Det är lätt att låsa sig på poäng och tävlingsresultat, men det som egentligen är intressant är vägen dit. Då talar jag inte om ursäkter utan snarare om hinder man stött på och besegrat under resan dit man är idag.
Man måste tänka positivt för att lyckas med sina drömmar!
Frågorna
Hur kom det sig att du köpte Amber från första start?
Jag letade länge efter olika raser och individer men hittade ingen som jag föll för. Letade efter en till hynd att tävla med och förhoppningsvis komma högre uop i klasserna. En dag såg jag en annons på blocket (inte det bästa stället att köpa hund på jag vet) och bestämde mig för att åka dit och hälsa på iaf. När vi kom dit så träffade vi först föräldrarna till valparna, underbart trevliga individer. Så gick vi till valp hagen, när jag klev in så kom en valp fram direkt och skulle vara på mig, runt mig och nära mig hela tiden. När jag sen skulle gå ut så skrek valpen hysteriskt, jag gick in igen och valpen blev tyst och glad igen, detta upprepades varje gång jag fick ut från hagen. Så denna lilla valpen fångade mitt hjärta, sen den dagen har hon varit en matte gris och kommer nog alltid att vara det.
Vad var det med rallylydnad som fångade ditt intresse?
Från början tränade vi mest lydnad, spår mm. Men sen märkte jag att hon började tycka lydnaden för rätt trist, så ville hitta en sport att bryta av med som skulle vara riktigt kul! Då hittade jag rallylydnad, då var det ej en officiell gren, men fortfarande fruktansvärt roligt! Eftersom man får hjälpa hunden mer i rally och prata/peppa så blev det en rolig grej för oss. Sen när det blev officiellt så fortsatte vi tävla och det gick så bra! Sen blev hon skadad och fick inte fortsätta med lydnaden så då var det perfekt att en sport som rallylydnad finns, både jag och Amber älskar att träna denna gren! Vi går in på tävling/träning och ska bara ha så roligt det bara går, sen när man får en pallplats så är ju det bara en extra roligt bonus.
Hur har er resa sätt ut från första start till ungdoms SM 2016?
Resan fram till ungdoms SM 2016 har varit lång och gått upp och ner. Har alltid haft som mål sen rallylydnad blev officiellt att någon gång kunna tävla U-SM eller SM. För 3 år sedan satsade jag för att kunna starta U-SM 2014 men tyvärr höll inte Ambers kropp och hon blev skadad igen vilket ledde till ca 8 månaders uppehåll. När vi sedan hade kommit igång igen satte jag upp ett nytt mål för U-SM 2015, men samma sak hände även denna gång - en ny skada.
Den här gången var jag redo på att ge upp helt och bara strunta i målen vi hade, bara träna och tävla lite för att det är roligt. Men när vi kom igång med lite träning efter skadan så kände jag: "wow vad har hänt?". Efter den långa vilan så hade många moment och små detaljer fallit på plats och vi hade blivit ett ännu bättre ekipage. Så mina planer om U-SM började sakta återkomma. Så jag tog en chansning och anmälde oss!
Tiden innan U-SM var nervöst, vi tränade varje dag men i kortare stunder så hennes leder inte skulle bli överansträngda men ändå hinna träna upp hennes muskler och uthållighet både vad gäller fysiskt och mentalt. Varje dag så märkte jag att hon blev bättre och bättre. Hon började lära sig alla smådetaljer som vi slipade på. Känslan i träningen var riktigt bra! Så kom helgen då det var dags och hunden var hel, pigg och i toppskick både fysiskt och mentalt.
Inte nog med att träningen i sig med rallylydnads moment har varit tuff med alla små detaljer och finslip så har det svåraste för oss varit Ambers fysiska hälsa inför våra mål. Men det gick! Målet att tävla U-SM är genomfört och nu siktar vi mot nästa SM mål!
Vad har varit era styrkor och svagheter i rallylydnad?
Våra svagheter har varit väldigt olika. Först var det koncentrationen som var svårast då hon gärna tyckte att annat var mer intressant än vad jag var. Sen när vi jobbat upp det så var farten nästa svårighet. Även om rallylydnaden inte har så stora krav på farten som till exempel tävlingslydnaden strävar jag ändå efter en alert attityd. Hon utförde det jag bad henne om men utan motor. Vi lyckades även där jobba upp en bra motor som i sin tur leder till ett av de problemen vi har idag för MYCKET motor i vissa delar av banan. Vid hinder moment och spring moment framförallt så blir hon så otroligt ivrig och kan ibland resultera i tjuvstarter, hoppa och bita i matte eller glädje fnatt (är inget jätteproblem egentligen då jag gillar att hon är övertaggad, mycket lättare och roligare att träna då). Men nu har vi dessa problem under kontroll så nu jobbar vi mycket på moment träning med finslip så som höger svängar i höger handlingen, sändande till kon (hon rör gärna konan vilket hon inte får) och börjar smått träna på nästa års nya skyltar.
Våra starka sidor är helt klart glädjen vi båda två har till att träna och tävla rallylydnad och att vi är ett riktigt team. När vi tävlar och tränar så ska det vara så kul det bara går, vilket har gjort kontakten mellan mig och Amber så mycket bättre. Uthållighet är också något Amber har som gör att hon klarar att köra en hel mästarbana utan att hon tycker det blir jobbigt eller tråkigt. Vi har även fått bra kritik från flera domare om våran fina höger handling, som vi har slitit och sliter fortfarande otroligt mycket med. Jag tror det är bra att vi har hållit på en hel del med tävlingslydnad innan för jag har fått ett öga för små detaljer. Jag vill inte bara att vi ska kunna momenten utan att det faktiskt ska se riktigt snyggt ut när vi utför dom.
Vad är ditt tips till alla där ute som drömmer om att ta sig till och lyckas i mästarklassen rallylydnad?
Har hört många säga att dom så gärna vill tävla mästarklass en dag men det kommer nog aldrig hända och så vidare. Jag var själv en sådan person som sa så en gång i tiden. Nu står jag här och tävlar i mästarklass, men det som gjorde att jag kom hit var att jag för det första slutade se det som att det var omöjligt. Man måste tänka positivt för att lyckas med sina drömmar! Jag vågade knappt tävla förut, var så nervös att jag trodde jag skulle dö.
När jag tävlade min första rallylydnads tävling med Amber gick det käpprätt åt skogen... Hon nosade sig igenom hela banan och avslutade med att kissa vid målskylten. Jag ville bara sjunka genom marken och försvinna, men när jag efteråt fick fina kommentarer av domarna som tyckte att jag hade ett tålamod och kämparglöd av guld som faktiskt försökte ta mig igenom och tog mig igenom hela banan med en helt ointresserad hund så kände jag: "Wow! Jag kanske kan göra detta i alla fall!" Jag fick en annan inställning efter detta. Det kan i alla fall inte gå sämre!
Nästa tävling vi var på så struntade jag i poäng och resultat. Jag tjoade, hoppade och hade jätteroligt med min hund som plötsligt tyckte "tjoho vad roligt vi har ihop matte!" och efter det har det mestadels gått framåt för oss. Vi koncentrerade oss på att det skulle vara roligt och i början petade jag inte så mycket i perfektion av momenten, vi skulle ha kul och klara banan. Först när vi klarade av en hel bana med bra attityd började jag finslipa och justera moment.
Mitt tips till er är alltid att våga gå ut på en tävling och ha kul! Sen är det även viktigt att lära sig hantera dåliga resultat som något positivt och tänka: "ja, nu vet vi vad vi behöver jobba på till nästa gång och kan då se över en plan för hur vi ska lyckas med det". Ibland tar det längre tid och man misslyckas med saker flera gånger men då får man leka problemlösare och testa olika lösningar. Tyvärr finns ingen universal lösning när vi tränar hund utan man får använda sin fantasi och våga testa olika metoder/lösningar. Att lösa problematik som man har med sin hund är en rolig del i hundträningen och känslan när problemet släpper är fantastisk!
Jag letade länge efter olika raser och individer men hittade ingen som jag föll för. Letade efter en till hynd att tävla med och förhoppningsvis komma högre uop i klasserna. En dag såg jag en annons på blocket (inte det bästa stället att köpa hund på jag vet) och bestämde mig för att åka dit och hälsa på iaf. När vi kom dit så träffade vi först föräldrarna till valparna, underbart trevliga individer. Så gick vi till valp hagen, när jag klev in så kom en valp fram direkt och skulle vara på mig, runt mig och nära mig hela tiden. När jag sen skulle gå ut så skrek valpen hysteriskt, jag gick in igen och valpen blev tyst och glad igen, detta upprepades varje gång jag fick ut från hagen. Så denna lilla valpen fångade mitt hjärta, sen den dagen har hon varit en matte gris och kommer nog alltid att vara det.
Vad var det med rallylydnad som fångade ditt intresse?
Från början tränade vi mest lydnad, spår mm. Men sen märkte jag att hon började tycka lydnaden för rätt trist, så ville hitta en sport att bryta av med som skulle vara riktigt kul! Då hittade jag rallylydnad, då var det ej en officiell gren, men fortfarande fruktansvärt roligt! Eftersom man får hjälpa hunden mer i rally och prata/peppa så blev det en rolig grej för oss. Sen när det blev officiellt så fortsatte vi tävla och det gick så bra! Sen blev hon skadad och fick inte fortsätta med lydnaden så då var det perfekt att en sport som rallylydnad finns, både jag och Amber älskar att träna denna gren! Vi går in på tävling/träning och ska bara ha så roligt det bara går, sen när man får en pallplats så är ju det bara en extra roligt bonus.
Hur har er resa sätt ut från första start till ungdoms SM 2016?
Resan fram till ungdoms SM 2016 har varit lång och gått upp och ner. Har alltid haft som mål sen rallylydnad blev officiellt att någon gång kunna tävla U-SM eller SM. För 3 år sedan satsade jag för att kunna starta U-SM 2014 men tyvärr höll inte Ambers kropp och hon blev skadad igen vilket ledde till ca 8 månaders uppehåll. När vi sedan hade kommit igång igen satte jag upp ett nytt mål för U-SM 2015, men samma sak hände även denna gång - en ny skada.
Den här gången var jag redo på att ge upp helt och bara strunta i målen vi hade, bara träna och tävla lite för att det är roligt. Men när vi kom igång med lite träning efter skadan så kände jag: "wow vad har hänt?". Efter den långa vilan så hade många moment och små detaljer fallit på plats och vi hade blivit ett ännu bättre ekipage. Så mina planer om U-SM började sakta återkomma. Så jag tog en chansning och anmälde oss!
Tiden innan U-SM var nervöst, vi tränade varje dag men i kortare stunder så hennes leder inte skulle bli överansträngda men ändå hinna träna upp hennes muskler och uthållighet både vad gäller fysiskt och mentalt. Varje dag så märkte jag att hon blev bättre och bättre. Hon började lära sig alla smådetaljer som vi slipade på. Känslan i träningen var riktigt bra! Så kom helgen då det var dags och hunden var hel, pigg och i toppskick både fysiskt och mentalt.
Inte nog med att träningen i sig med rallylydnads moment har varit tuff med alla små detaljer och finslip så har det svåraste för oss varit Ambers fysiska hälsa inför våra mål. Men det gick! Målet att tävla U-SM är genomfört och nu siktar vi mot nästa SM mål!
Vad har varit era styrkor och svagheter i rallylydnad?
Våra svagheter har varit väldigt olika. Först var det koncentrationen som var svårast då hon gärna tyckte att annat var mer intressant än vad jag var. Sen när vi jobbat upp det så var farten nästa svårighet. Även om rallylydnaden inte har så stora krav på farten som till exempel tävlingslydnaden strävar jag ändå efter en alert attityd. Hon utförde det jag bad henne om men utan motor. Vi lyckades även där jobba upp en bra motor som i sin tur leder till ett av de problemen vi har idag för MYCKET motor i vissa delar av banan. Vid hinder moment och spring moment framförallt så blir hon så otroligt ivrig och kan ibland resultera i tjuvstarter, hoppa och bita i matte eller glädje fnatt (är inget jätteproblem egentligen då jag gillar att hon är övertaggad, mycket lättare och roligare att träna då). Men nu har vi dessa problem under kontroll så nu jobbar vi mycket på moment träning med finslip så som höger svängar i höger handlingen, sändande till kon (hon rör gärna konan vilket hon inte får) och börjar smått träna på nästa års nya skyltar.
Våra starka sidor är helt klart glädjen vi båda två har till att träna och tävla rallylydnad och att vi är ett riktigt team. När vi tävlar och tränar så ska det vara så kul det bara går, vilket har gjort kontakten mellan mig och Amber så mycket bättre. Uthållighet är också något Amber har som gör att hon klarar att köra en hel mästarbana utan att hon tycker det blir jobbigt eller tråkigt. Vi har även fått bra kritik från flera domare om våran fina höger handling, som vi har slitit och sliter fortfarande otroligt mycket med. Jag tror det är bra att vi har hållit på en hel del med tävlingslydnad innan för jag har fått ett öga för små detaljer. Jag vill inte bara att vi ska kunna momenten utan att det faktiskt ska se riktigt snyggt ut när vi utför dom.
Vad är ditt tips till alla där ute som drömmer om att ta sig till och lyckas i mästarklassen rallylydnad?
Har hört många säga att dom så gärna vill tävla mästarklass en dag men det kommer nog aldrig hända och så vidare. Jag var själv en sådan person som sa så en gång i tiden. Nu står jag här och tävlar i mästarklass, men det som gjorde att jag kom hit var att jag för det första slutade se det som att det var omöjligt. Man måste tänka positivt för att lyckas med sina drömmar! Jag vågade knappt tävla förut, var så nervös att jag trodde jag skulle dö.
När jag tävlade min första rallylydnads tävling med Amber gick det käpprätt åt skogen... Hon nosade sig igenom hela banan och avslutade med att kissa vid målskylten. Jag ville bara sjunka genom marken och försvinna, men när jag efteråt fick fina kommentarer av domarna som tyckte att jag hade ett tålamod och kämparglöd av guld som faktiskt försökte ta mig igenom och tog mig igenom hela banan med en helt ointresserad hund så kände jag: "Wow! Jag kanske kan göra detta i alla fall!" Jag fick en annan inställning efter detta. Det kan i alla fall inte gå sämre!
Nästa tävling vi var på så struntade jag i poäng och resultat. Jag tjoade, hoppade och hade jätteroligt med min hund som plötsligt tyckte "tjoho vad roligt vi har ihop matte!" och efter det har det mestadels gått framåt för oss. Vi koncentrerade oss på att det skulle vara roligt och i början petade jag inte så mycket i perfektion av momenten, vi skulle ha kul och klara banan. Först när vi klarade av en hel bana med bra attityd började jag finslipa och justera moment.
Mitt tips till er är alltid att våga gå ut på en tävling och ha kul! Sen är det även viktigt att lära sig hantera dåliga resultat som något positivt och tänka: "ja, nu vet vi vad vi behöver jobba på till nästa gång och kan då se över en plan för hur vi ska lyckas med det". Ibland tar det längre tid och man misslyckas med saker flera gånger men då får man leka problemlösare och testa olika lösningar. Tyvärr finns ingen universal lösning när vi tränar hund utan man får använda sin fantasi och våga testa olika metoder/lösningar. Att lösa problematik som man har med sin hund är en rolig del i hundträningen och känslan när problemet släpper är fantastisk!
Frågorna är utformade av Elsa och svaren är skriva av Josefine. Citaten är tagna ur Josefines text.
Mitt tips till er är alltid att våga gå ut på en tävling och ha kul! Sen är det viktigt att lära sig hantera dåliga resultat som något positivt...
Filmen är inspelad under ungdoms SM i rallylydnad 2016 utav Elinor Gustafsson, vi tackar så mycket för att vi fått tillåtelse att visa klippet på vår sida!