Gång på gång försöker jag säga samma ord och meningar som jag själv brukar säga till alla andra som ska tävla. Alla dessa peppande ord, alla starka sidor man har, hur startklar man är och försöker radera all press genom att påminna att det trots allt bara är en tävling. Inte liv och död. Mhm, det är lätt när man själv inte ska tävla men när man själv ska tävla och hör alla dessa ord känner jag just "mhm". Jag vet att det bara är en tävling och inte liv och död. Jag vet att det egentligen inte gör något ifall ni nollar något. Vet att vi egentligen kan alla momenten och kan utföra dem bra lika väl som jag vet att allt kan hända på en tävling ändå och det spelar ingen roll. Man kan trots allt inte få resultat förrän man faktiskt startar. Men trots det så vill man såklart undermedvetet eller ärligt uttalat faktiskt vinna. Jag vill vinna. Minst av allt vill jag ha ett förstapris så att vi går upp i sista klassen i tävlingslydnad så att vi bara kan fokusera på nya reglerna. Den viljan kommer ifrån tävlingsmänniskan inom mig och planeringsmänniskan jag också är känner en viss panik över den okontrollerade situationen. Bättre är det inte att man inte bara kan starta igen dagen efter utan går det helt åt skogen behöver man anmäla till närmsta tävling det här året tidigast om en månad. Och vi har inte många månader kvar den här månaden så vad ska jag göra? Anmäla till alla tävlingar fram till januari för att känna mig lugn? Känns inte riktigt realistiskt. Å andra sidan vet jag hur opålitlig Fidji är med alla hennes idéer (vilket inte heller hjälper min nervositet) så kanske är det just det jag borde göra för att känna mig mer neutral inför tävling. Att det helt enkelt inte spelar någon roll för jag har så många fler chanser på mig. Ja, kanske så jag får göra ifall det skiter sig den här tävlingen. Annars lär jag ju känna väldigt stor press på mig inför den sista tävlingen jag anmält till. Nu eller aldrig är inte bra med mål att inte känna press eller nervositet.
I måndags hade Fidji dessutom helt glömt bort vittringen och tog fel pinne fler än en gång. Fick lite panik där med tanke på att vi ska tävla på söndag och det hela var en nyhet. Hon har trots allt skött vittringen jättebra de senaste månaderna. Om det varit något jag förväntat mig att hon inte skulle kunna är det ju inkallningen med tanke på att hon inte velat stanna. Men nu fungerar inkallningen helt magiskt och vittringen åt skogen. Snälla Fidji, var det nödvändigt!? Sedan har pipet vid starten av fria följet kommit tillbaka. Bara att backa där också genom att stå stilla med kommendering utan att något händer. Så nu är det bara att hårdträna vittring och fria följet. Både flera gånger hemma och brukshundklubben dagligen fram till söndag.
Glöm nu inte - det är inte hela världen ifall det går åt skogen! Se det som rolig träning. Mhm, absolut...
I måndags hade Fidji dessutom helt glömt bort vittringen och tog fel pinne fler än en gång. Fick lite panik där med tanke på att vi ska tävla på söndag och det hela var en nyhet. Hon har trots allt skött vittringen jättebra de senaste månaderna. Om det varit något jag förväntat mig att hon inte skulle kunna är det ju inkallningen med tanke på att hon inte velat stanna. Men nu fungerar inkallningen helt magiskt och vittringen åt skogen. Snälla Fidji, var det nödvändigt!? Sedan har pipet vid starten av fria följet kommit tillbaka. Bara att backa där också genom att stå stilla med kommendering utan att något händer. Så nu är det bara att hårdträna vittring och fria följet. Både flera gånger hemma och brukshundklubben dagligen fram till söndag.
Glöm nu inte - det är inte hela världen ifall det går åt skogen! Se det som rolig träning. Mhm, absolut...