Några bilder från träningen nere på fotbollsplanen i Torsdags, bilderna är helt oredigerade dock då jag inte har något bildbehandlingsprogram än på denna dator - var sak har sin tid. // Maria
Jag sticker aldrig under stolen med att jag älskar vintern, den mest fantastiska årstid som finns enligt mig. Detta medför dock några negativa saker som Elsa redan tagit upp, för mig är det framförallt att många inte klarar av att träna nu på vintern för att det är för kallt. Elsa har idag runt -4 och det vore en ypperligtemperatur för ett längre lydnadspass, men här hemma visar termometrarna -14 så jag som var så sugen att träna blev lite bitter när jag kollade tempen i bilen. Så när jag hade hämtat Ike hos mamma och pappa så åkte jag hem för att hämta en boll, tänkte vi kunde ju åtminstone kasta lite boll på fotbollsplanen. När jag kom dit så var himlen alldeles rosa och ingen boll hade jag i bilen så det slutade med att jag tog fram apportbocken som Ike varit lite reserverad mot och ogärna greppat och började leka med den istället. Jag har använt den som "en pinne" och kravlöst kastat den så han får hämta den och bära den till mig. Det har gett resultat och nu börjar svansen gå direkt jag plockar fram den, har dessutom fått lånat en större av mamma eftersom den jag hade som passar Ike i storlek - tydligen är jätteäcklig och inte alls kul att greppa så då får det vara! Så min tanke att bara åka och kasta lite boll slutade med ett träningspass på runt 15 minuter med lite lek och lite positoner både på höger och vänster sida med sidbyte bakom som förflyttning. Det märks att vi inte gjort något på en lång tid nu, jäklar vad peppad han var och glad framförallt över att göra något. Positionerna går inte att anmärka på dom satt som en smäck och även backningen på båda sidor var raka och fina!!!! Backa framför var inte heller något problem så det lät vi vara när vi testat. Känner mig så laddad inför att träna in nya moment, störst problem är dock skicka till kon som jag inte riktigt fått kläm på hur jag ska börja lära in. Har klurat på det ett tag nu och tror mig börja få något i kikarn men inte helt säkert, eftersom Ike är något speciell så behöver jag komma på något riktigt roligt när vi börjar träna in det. I övrigt så kan jag konstatera att mitt träningssug helt klart kommit tillbaka, det tog ett tag men det får det göra ibland. Nu hoppas jag att det sitter i sig och att vädret är med oss så vi får många dagar som denna framför oss! // Maria
Idag är det min sista dag på mitt nuvarande jobb. Har jobbat här i lite över ett år och trivs egentligen bra på firman som gett mig en väldigt bra start i mitt yrke genom att ge mig utmanande, spännande och varierade utmaningar. Vilket också är anledningen till varför jag egentligen inte sökt nya jobb eller ens letat. Grejen var bara att jag hörde talas om att min hemkommun hade en tjänst ledig i samma yrke och det fick mig att fundera lite hur mitt liv skulle se ut ifall jag skulle bo så nära mitt jobb. En tanke som lockade och också fick mig att söka just den tjänsten utan några större förhoppningar på att det skulle leda till något positivt svar. Men det gjorde det! Helt plötsligt stod jag där och behövde läsa igenom avtal både för nya och mitt nuvarande jobb för att få till allt pappersarbete som innebär att byta jobb. Det här kommer faktiskt göra stor skillnad för mig i mitt liv.
Helt plötsligt får jag något som jag haft stor brist på under tiden på min nuvarande firma - TID! Tid är guld! Var till och med redo att gå ned i lön bara för att få kortare restid till och från jobbet samt en stabil arbetsplats där jag slippe resa land och rike. Har hundar, det passar inte att bara dra iväg en vecka hit eller dit. // Elsa 🐾Nu tycker jag att vi har visat allt för länge våra bästa sidor här på bloggen och det är dags att visa vad som egentligen händer bakom kulisserna. För självklart går inte allt som rinnande vatten hos oss heller. Ibland får hundarna helt enkelt bara tokryck. Ibland så nöjda efter en träning att de måste rulla sig på den heliga lydnadsbanan. Och ibland är man bara Fidji i ett nötskal. Det vi i alla fall kan fastställa är att hundarna höjer vår vardag till det lite roligare (ibland..!). // Elsa 🐾För två år sedan åkte jag ned till min kusin i Småland där Fidji fick träffa en ung hane vid namn Tore (Dogue de bordeaux). Generellt tycker Fidji då som än idag att majoriteten av alla möten med andra hundar är obehagliga varav större hundar liite läskigare. Detta gör att hon kan hoppa fram och skälla ifall de kommer för nära, framför allt ifall de samtidigt visar intresse för henne. Varför? Ganska enkel fråga, ett resultat av att främmande hundar sprungit på henne under vanliga promenader. Vilket också kan vara anledningen till varför hon inte reagerar på främmande hundar under gruppmomenten eftersom det är en plats där hon känner sig trygg med att alla hundar håller sig på sin plats. Med det i bakhuvudet var det väldigt roligt att över en helg se hur Fidji utvecklades från chock av de konstiga läten Tore gjorde ifrån sig när han bara andades till en lite skräckblandad förtjusning i lek. Tore däremot hade inte alls sådana tankar i huvudet utan hade fullt upp med att försöka hänga med den kvicka border collie flickan! // Elsa 🐾Nu har jag varit duktig och tagit lite bilder på hundarna med systemkameran. Jag är inte den bästa fotografen och min kamera börjar bli sig till åren utan möjlighet att kunna hjälpa den heller med några tillskott som man ibland kan med hundar. Skulle kunna köpa fler tillbehör såklart men när begränsningarna sitter i kamerahuset spelar det ingen roll vad man gör med fasaden. Bäst vore det ifall jag köpte helt nytt kamerahus och spenderade lite pengar på att få den basen så bra som möjligt. Men känner faktiskt mig inte motiverad för det eftersom jag helt enkelt tycker att kameran jag har just nu duger för sitt syfte. Bilderna blir ändå helt okej, finns mer att klaga på i sättet att redigera bilderna. Den delen är jag faktiskt sämst på i allt som har med kamera att göra. Eller vad tycker ni? Duger bilderna? Det jag däremot har fått upp ögonen för och är villig att spendera pengar på när det gäller teknik är videokameror med stativ. Tidigare har jag avskytt all sådan teknik eftersom jag avskyr se mig själv på bild, vilket jag fortfarande gör, men under senaste tiden har jag filmat mig själv med mobilen och upptäckt det alla talat om. Det är mycket enklare att hjälpa andra som man ser än sig själv men när man ser sig själv agera med hunden i en film blir det plötsligt så mycket tydligare. Man kan ju till och med spola tillbaka! Dessutom kan jag med videokamera ställa ifrån mig utrustningen och träna medan den filmar själv till skillnad från en kamera där jag behöver en person som kan hantera systemkameran. Och vart hittar man sådana personer när man behöver dem som också ska ta bilder så som man själv tänkt? Jättesvårt! Så jag tror faktiskt att jag skulle ha större nytta utav videokamera. Sedan är det så bra med filmer att de inte kräver någon redigering i färg, skärpa och ljus. Vilket är perfekt för då kan jag inte misslyckas med redigeringen! Bara klippa ut det relevanta och lägga på musik – klart! // Elsa 🐾Film från träningen i lördags, här Ike visar sina skills i att motionera sig själv. // Maria 🐾
Som jag skrev i tidigare inlägget så blir det en del hjärngympa inomhus den här årstiden framförallt. Dessutom har jag nu dragit på mig en förkylning så då blir det ännu mer vila och bara ta det lugnt. Men problemet är att jag har två katter som är precis lika nyfikna på det Ike gör som Ike själv, här är en kort filmsnutt från när jag försökte träna härom dagen.
// Maria
Ni vet just "den där" speciella blicken som hundarna gör ibland? Blicken som antingen är lite smått ängslig, bedjande eller bara bedårande valpigt söt! Den där blicken som man bara smälter för.. ♥ Här är våra hundar! // Happisarna 🐾Här kommer bilder från när Ike's mamma var liten, mammas fodertik. // Maria 🐾Vill du också ha snygga bilder på ditt husdjur? |
Kategorier
Alla
Arkiv
December 2016
|