Håll tummarna för oss idag nu, jag är sjukt nervös!
Godmorgon på er alla därute! Jag och Ike ska strax bege oss iväg till brukshundklubben för att tävla! Mästar klassen går först sedan Avancerad där vi startar sist i fältet. Därefter är det lunch och nybörjare och fortsättning där mamma ska starta med båda sina hundar. Håll tummarna för oss idag nu, jag är sjukt nervös!
0 Kommentarer
Det slog mig häromdagen att det faktiskt inte finns någon riktigt presentation om mig och hur det blev just pudel för mig. Så jag tänkte dra lite snabbt här vem jag är, det kanske kan vara intressant för er att lära känna även mig. (inlägget om Tott och Elsa hittar ni här) Jag är uppväxt med hund hela mitt liv, när jag föddes hade mamma och pappa en strävhårig vorsteh vid namn Tarraz. Så den dagen det var dags för honom att vandra över regnbågsbron började mamma försöka få in pappa på pudel och lyckades! Så hem kom Sappo - Domestic Dark Dobber. En svart storpudel hane med en sjukt egen personlighet, lekte aldrig med något oavsett vad du tog fram. Klocka att köra viltspår med och du fick ha ett grisöra med för att byta mot klöven om du skulle ha en chans att få tillbaka älgklöven. Vi hade haft Sappo i ca 1 år när Douglas - Fieldman's downright dreamboy kom in i bilden, en vit storpudel hane mamma hade på foder. Dom tävlade och tränade i bland annat utställning och lydnad, jag var då nästan 4år när Douglas kom in i våran familj. Så jag var med på allt som mamma gjorde och tävlade i en del barn med hund och tyckte det var jätteroligt. Såklart när jag blev lite äldre började jag vilja ha en egen hund, så mamma sa till mig om jag sparade ihop hälften så skulle jag få köpa en egen hund. I Juni 2004 flög jag och mamma ner till Stockholm för att hämta hem min första egna hund, en mellanpudel hane vid namn Izor - Cachas born to move. Izor och jag tävlade i lydnad, utställning och massor av andra påhitt vi tränade det mesta både brukst och agillity hann vi prova på. Mamma tävlade honom också i utställning och rallylydnad när jag pluggade på gymnasiet och inte bodde hemma. Izor var en fantastisk individ som jag tyvärr fick ta bort i April 2016, mer om det kommer när jag orkar skriva då det fortfarande rör upp stora känslor i mig. Mamma införskaffade en storpudel tik som omplacering när hon var ett par år gammal, Ziva - Fieldman's Dreamline. Så det har blivit med hjälp av min mamma då att jag skaffade pudel, men tror själv att jag kommer ha svårt att gå ifrån rasen. Den ger så ofantligt mycket och är så tacksam att jobba med. Självklart är jag sugen att prova något nytt, en större ras framförallt än mellanpudel men det är rätt behändigt med dom mindre också. Så idag har jag då Ike som ni vet, en avkomma efter Izor. Själv jobbar jag halvtid just nu åt ett lokalt bageri, så det passar utmärkt med att hinna träna hund och få tid över till annat. // Maria 🐾Gjorde ett litet klipp för ett tag sedan, bara för skojs skull när Lizzie badar och fönas. Tyvärr så tog minnet på telefonen slut, så jag kunde inte visa när hon fönade resten utav kroppen eller hur hon såg ut när hon var färdig. Kan däremot garantera att flera och mer detaljerade klipp kommer att dyka upp på henne när jag visar hur jag badar, vilka produkter jag använder och så vidare! // Charlotte 🐾Med tanke på att ungdoms SM gått har jag valt att intervjua en Josefine Bengtsson som varit med på en väldigt lång resa fram till den här tävlingen där hon lyckades kamma hem en 4:e placering med hela 95 poäng av 100 i mästarklass rallylydnad. Hunden hon tävlade med heter Amber och är en blandras med mycket rottweiler. Det är lätt att låsa sig på poäng och tävlingsresultat, men det som egentligen är intressant är vägen dit. Då talar jag inte om ursäkter utan snarare om hinder man stött på och besegrat under resan dit man är idag. Man måste tänka positivt för att lyckas med sina drömmar! FrågornaHur kom det sig att du köpte Amber från första start? Jag letade länge efter olika raser och individer men hittade ingen som jag föll för. Letade efter en till hynd att tävla med och förhoppningsvis komma högre uop i klasserna. En dag såg jag en annons på blocket (inte det bästa stället att köpa hund på jag vet) och bestämde mig för att åka dit och hälsa på iaf. När vi kom dit så träffade vi först föräldrarna till valparna, underbart trevliga individer. Så gick vi till valp hagen, när jag klev in så kom en valp fram direkt och skulle vara på mig, runt mig och nära mig hela tiden. När jag sen skulle gå ut så skrek valpen hysteriskt, jag gick in igen och valpen blev tyst och glad igen, detta upprepades varje gång jag fick ut från hagen. Så denna lilla valpen fångade mitt hjärta, sen den dagen har hon varit en matte gris och kommer nog alltid att vara det. Vad var det med rallylydnad som fångade ditt intresse? Från början tränade vi mest lydnad, spår mm. Men sen märkte jag att hon började tycka lydnaden för rätt trist, så ville hitta en sport att bryta av med som skulle vara riktigt kul! Då hittade jag rallylydnad, då var det ej en officiell gren, men fortfarande fruktansvärt roligt! Eftersom man får hjälpa hunden mer i rally och prata/peppa så blev det en rolig grej för oss. Sen när det blev officiellt så fortsatte vi tävla och det gick så bra! Sen blev hon skadad och fick inte fortsätta med lydnaden så då var det perfekt att en sport som rallylydnad finns, både jag och Amber älskar att träna denna gren! Vi går in på tävling/träning och ska bara ha så roligt det bara går, sen när man får en pallplats så är ju det bara en extra roligt bonus. Hur har er resa sätt ut från första start till ungdoms SM 2016? Resan fram till ungdoms SM 2016 har varit lång och gått upp och ner. Har alltid haft som mål sen rallylydnad blev officiellt att någon gång kunna tävla U-SM eller SM. För 3 år sedan satsade jag för att kunna starta U-SM 2014 men tyvärr höll inte Ambers kropp och hon blev skadad igen vilket ledde till ca 8 månaders uppehåll. När vi sedan hade kommit igång igen satte jag upp ett nytt mål för U-SM 2015, men samma sak hände även denna gång - en ny skada. Den här gången var jag redo på att ge upp helt och bara strunta i målen vi hade, bara träna och tävla lite för att det är roligt. Men när vi kom igång med lite träning efter skadan så kände jag: "wow vad har hänt?". Efter den långa vilan så hade många moment och små detaljer fallit på plats och vi hade blivit ett ännu bättre ekipage. Så mina planer om U-SM började sakta återkomma. Så jag tog en chansning och anmälde oss! Tiden innan U-SM var nervöst, vi tränade varje dag men i kortare stunder så hennes leder inte skulle bli överansträngda men ändå hinna träna upp hennes muskler och uthållighet både vad gäller fysiskt och mentalt. Varje dag så märkte jag att hon blev bättre och bättre. Hon började lära sig alla smådetaljer som vi slipade på. Känslan i träningen var riktigt bra! Så kom helgen då det var dags och hunden var hel, pigg och i toppskick både fysiskt och mentalt. Inte nog med att träningen i sig med rallylydnads moment har varit tuff med alla små detaljer och finslip så har det svåraste för oss varit Ambers fysiska hälsa inför våra mål. Men det gick! Målet att tävla U-SM är genomfört och nu siktar vi mot nästa SM mål! Vad har varit era styrkor och svagheter i rallylydnad? Våra svagheter har varit väldigt olika. Först var det koncentrationen som var svårast då hon gärna tyckte att annat var mer intressant än vad jag var. Sen när vi jobbat upp det så var farten nästa svårighet. Även om rallylydnaden inte har så stora krav på farten som till exempel tävlingslydnaden strävar jag ändå efter en alert attityd. Hon utförde det jag bad henne om men utan motor. Vi lyckades även där jobba upp en bra motor som i sin tur leder till ett av de problemen vi har idag för MYCKET motor i vissa delar av banan. Vid hinder moment och spring moment framförallt så blir hon så otroligt ivrig och kan ibland resultera i tjuvstarter, hoppa och bita i matte eller glädje fnatt (är inget jätteproblem egentligen då jag gillar att hon är övertaggad, mycket lättare och roligare att träna då). Men nu har vi dessa problem under kontroll så nu jobbar vi mycket på moment träning med finslip så som höger svängar i höger handlingen, sändande till kon (hon rör gärna konan vilket hon inte får) och börjar smått träna på nästa års nya skyltar. Våra starka sidor är helt klart glädjen vi båda två har till att träna och tävla rallylydnad och att vi är ett riktigt team. När vi tävlar och tränar så ska det vara så kul det bara går, vilket har gjort kontakten mellan mig och Amber så mycket bättre. Uthållighet är också något Amber har som gör att hon klarar att köra en hel mästarbana utan att hon tycker det blir jobbigt eller tråkigt. Vi har även fått bra kritik från flera domare om våran fina höger handling, som vi har slitit och sliter fortfarande otroligt mycket med. Jag tror det är bra att vi har hållit på en hel del med tävlingslydnad innan för jag har fått ett öga för små detaljer. Jag vill inte bara att vi ska kunna momenten utan att det faktiskt ska se riktigt snyggt ut när vi utför dom. Vad är ditt tips till alla där ute som drömmer om att ta sig till och lyckas i mästarklassen rallylydnad? Har hört många säga att dom så gärna vill tävla mästarklass en dag men det kommer nog aldrig hända och så vidare. Jag var själv en sådan person som sa så en gång i tiden. Nu står jag här och tävlar i mästarklass, men det som gjorde att jag kom hit var att jag för det första slutade se det som att det var omöjligt. Man måste tänka positivt för att lyckas med sina drömmar! Jag vågade knappt tävla förut, var så nervös att jag trodde jag skulle dö. När jag tävlade min första rallylydnads tävling med Amber gick det käpprätt åt skogen... Hon nosade sig igenom hela banan och avslutade med att kissa vid målskylten. Jag ville bara sjunka genom marken och försvinna, men när jag efteråt fick fina kommentarer av domarna som tyckte att jag hade ett tålamod och kämparglöd av guld som faktiskt försökte ta mig igenom och tog mig igenom hela banan med en helt ointresserad hund så kände jag: "Wow! Jag kanske kan göra detta i alla fall!" Jag fick en annan inställning efter detta. Det kan i alla fall inte gå sämre! Nästa tävling vi var på så struntade jag i poäng och resultat. Jag tjoade, hoppade och hade jätteroligt med min hund som plötsligt tyckte "tjoho vad roligt vi har ihop matte!" och efter det har det mestadels gått framåt för oss. Vi koncentrerade oss på att det skulle vara roligt och i början petade jag inte så mycket i perfektion av momenten, vi skulle ha kul och klara banan. Först när vi klarade av en hel bana med bra attityd började jag finslipa och justera moment. Mitt tips till er är alltid att våga gå ut på en tävling och ha kul! Sen är det även viktigt att lära sig hantera dåliga resultat som något positivt och tänka: "ja, nu vet vi vad vi behöver jobba på till nästa gång och kan då se över en plan för hur vi ska lyckas med det". Ibland tar det längre tid och man misslyckas med saker flera gånger men då får man leka problemlösare och testa olika lösningar. Tyvärr finns ingen universal lösning när vi tränar hund utan man får använda sin fantasi och våga testa olika metoder/lösningar. Att lösa problematik som man har med sin hund är en rolig del i hundträningen och känslan när problemet släpper är fantastisk! Frågorna är utformade av Elsa och svaren är skriva av Josefine. Citaten är tagna ur Josefines text. Mitt tips till er är alltid att våga gå ut på en tävling och ha kul! Sen är det viktigt att lära sig hantera dåliga resultat som något positivt... Filmen är inspelad under ungdoms SM i rallylydnad 2016 utav Elinor Gustafsson, vi tackar så mycket för att vi fått tillåtelse att visa klippet på vår sida! // Elsa 🐾Idag har jag äran att varmt presentera vårt påbörjade samarbete med bloggen ”Paw and order” som liksom vår egen är inriktad på framför allt livet med hund. Självklart är det även lite extra roligt att våra namn matchar med ordet ”paw” som om vi var menade att samarbeta tillsammans. Ska bli riktigt roligt! Kvinnan bakom ”Paw and order” heter Melinda och är ägare till två hundar – Cilla & Pirat. Två väldigt olika hundar med en väldigt påhittig ägare som kommer med lösningar till allt som kan tänkas dyka upp. Hon beskriver sina framgångar i rallylydnaden, recenserar böcker, kommer med träningstips inom olika delar i hundträning och delar med sig utav de senaste inom allt som har med hund att göra. Personligen fastnade jag för länge sedan för hennes utveckling med omplaceringshunden Pirat som gått från problemhund till mästerklassen i rallylydnad. Då är det inte bara det grymma med att lyckas så bra som Melinda gjort utan det som varit intressant är just ”hur” de tagit sig framåt. Hela vägen. http://pawandorder.blogg.se // Happisarna 🐾Hehe, bilden på Lizzie i korgen tog vi i studion en gång. Jag har nog faktiskt inte lagt upp den fotosessionen vi gjorde på henne då på bloggen, så dom bilderna får dyka upp i ett annat inlägg senare! Hur som helst så tycker jag att det är kul att sitta och göra lite manipulerade bilder emellanåt, och denna gången fick Lizzie bli ett av motiven! Vad tycks? :D // Charlotte 🐾Det är verkligen inte klokt hur mycket foder som går åt i detta hushållet just nu! Och det är på grund utav Merry. Det går inte riktigt att beskriva hur otroligt roligt och skönt det känns med en hund som är så matglad och helt tokig i godis! Medan Lizzie matvägrar och inte alls ser en mening med att äta mat över huvud taget.. :/ Att hundar kan vara så fruktansvärt olika ändå! Idag har jag lagt en stoooor beställning på hundmat som förhoppningsvis kommer den här veckan! *håller tummarna* Merry lär ju bli överlycklig om inte annat! Jag har även hämtat ut Nutrolin Skin & Coat till Lizzie idag. På något sätt hade jag ett ynka litet hopp om att hon skulle tycka det verkade mer aptitligt, men icke. Precis som vanligt ville hon inte äta. Får hoppas mer på ett resultat på andra plan istället då, när hon väl ätit det ett tag! // Charlotte 🐾Tänkte komma med en uppdatering om hur det går för mig och Fidji i vår lydnadsträning. Först och främst måste jag ge mig själv beröm för att ha skött planering och utvärdering av träningen väldigt bra i vår lilla träningspärm. Genom att bläddra i den nu kan jag också se att vi tagit oss framåt lika väl som lite bakåt i vissa delar eftersom viss träningsmetod för det vi fokuserat på i ett moment också kan leda till andra resultat i andra delar i samma moment. Vilket i sin tur leder till att vi nu också behöver ha lite andra detaljer i åtanke så att vi inte skapar problem i framtiden. Nu är jag på detalj nivå men det är också lite därför jag vill ha den här pärmen för att jag verkligen ska sammanfatta mina tankar och inte bara flumma igen dem i mitt huvud där allt är logiskt. För när det ska ut på papper kan det visa sig vara konstigare.
Generellt känns hon bra. Var skrivare i helgen på en tävling klass 3 och elit vilket gav mig lite perspektiv på vad som krävs för att starta. Tro det eller ej men minns inte helt vad som krävs för det var ett tag sedan jag tävlade i trean och eliten med Kippan. Sedan blir jag lätt låst på allt vi måste träna på i detaljer så att jag missar att vi kan vara startklara i helheten. Något som jag blev medveten om i helgen och kände mig lite bättre till mods med tanke på att jag anmält till två lydnadklass 3 starter med Fidji den här hösten. Hade varit grymt roligt att ta förstapriset i trean det här året så att vi bara kan fokusera inför nya eliten med nya reglerna inför nästa år. Fidji kan alla momenten och gör dem bra. Problemet med henne är att hon har svårt för störning eftersom hon vill ha koll på allt och lätt kan komma på egna tankar utan att bry sig vidare om just vilket kommando jag använder. Tänker hon rutan blir det rutan oavsett hur jag ställer upp, säger eller signalerar om moment. Det gör henne enligt mig rätt opålitlig på tävling. Problem två är inkallningen (ställandet), har fastnat lite där men hoppas att jag kan ordna den någorlunda under en månad. // Elsa 🐾
Nu är det bara två dagar kvar innan jag och Ike debuterar avancerad, det ska bli så roligt och jag ser framemot att tävla tillsammans med min fina kamrat igen. Om ni kanske minns gick jag igenom hur mina tankar inför avancerad var för cirka 1 månad sedan. Det är riktigt roligt att jämför med vad mina tankar är idag, det enda problemet jag har är backa som kan fungera utmärkt ena dagen och andra inte alls. Så jag tar det med den nypa salt inför starterna i helgen och fokuserar på resten, vi är startklara förutom backningen. Så jag hoppas och tror det kommer gå bra för oss både på hemma tävlingen och i Njurunda på söndag.
Jag har fått massa olika tips hur jag ska göra med backningen men jag tror jag kommer köra på att kalla på Ike's uppmärksamhet, stanna upp i steget och kommendera backa utan några som helst extra tecken eller rörelser. Backen blir inte spikrak men han backar i alla fall utan problem. Så jag hoppas det kommer ge oss en start i alla fall, men resten av träningen inför starterna nu kommer bli lite snabbt genomgånget men inget vrål tränande i risk att det blir fel eller jag tröttar ut honom. Så idag var jag ut och körde lite basic med massa lek och bus, bara för att peppa igång honom - vilket inte var svårt. Jag korrigerar med rösten därav kan vissa kommandon låta ganska hårt, men att korrigera med att flytta position har jag funnit att vara ett sämre alternativ åt Ike. Även backningen här väljer jag att berömma när han backar på kommando även om det är helt galet, jag har ju som sagt precis börjat med att enbart använda rösten. Så när han backar nästan helt rakt väljer jag att berömma med massor av röst, godis och leksaker. Tror mig att det här systemet funkar för honom. Jag vet inte riktigt än utan det får helt enkelt tiden utvisa om det är ett bra sätt - än så länge ser jag förbättring på det i alla fall. Här kommer en film från träningen hemma på gården, måste hitta en bättre placering att sätta upp mobilen på än kofångaren på passaten. // MariaDe flesta utav oss känner till den typiska matlusten hos retriever raserna. Medan andra raser hellre vill leka, blir mätta eller tröttnar på godis så kan retrievers tänka sig en godis till. Under tiden som jag arbetade i ett djursjukhus fick jag även höra en hel del om hundar de behövt operera eftersom de ätit olämpliga saker - vanligtvis yngre labradorer. Så för min del har det varit ett faktum att retrievers generellt har hög matlust och är inte kräsna kring mat jämfört med många andra raser. Men när jag fick syn på den här artikeln blev jag väldigt intresserad eftersom de kan ha hittat en förklaring på vad vi människor valt att utveckla i våra retrievers. Framför allt labrador och flatcoated retriever. I undersökningen deltog 310 st hundar i olika raser och kroppsvikt (normal-/övervikt). De gener som lyftes fram och undersöktes var MC4R (reglerar aptit), AGRP (aptitstimulerande signalväg) och POMC (aptitdämpande signalväg) varav just POMC var den som utmärkte sig. Labradorer stack ut som mest (med flatcoated retriever) och saknade av en del av POMC genen (en deletion av 14 baspar) som skapar störning i aptitregleringen. I bilden ovanför beskrivs resultatet. Högst upp står POMC som är en gen i labradoren (normal- och överviktiga). Krysset i mitten på den linjen visar att den saknar 14 baspar deletionen som i sin tur leder till att ß-MSH och ß-endorfin inte produceras. Längst ned på bilden visar de resultatet av mutationen: övervikt, stor matlust och vanligt bland arbetande labradorer (vilket kan bero på att man just uppskattar matlusten i hundträning men observera att det bara är min teori). Artikeln kan ni hitta här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4873617/ Josefin Söder från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) är en utav deltagarna i undersökningen och har skrivit en kort sammanfattning på svenska som ni kan hitta här: https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/framtidens-djurhalsa-och-djurvalfard/forskningsnytt/nyhetsbrev-nr-5-2016/varfor-labradoren-ar-sa-glupsk/ // Elsa 🐾Pudeln skall enligt standarden vara intelligent, vaken och aktiv, ha ett harmoniskt sinnelag samt ge intryck av elegans och stolthet. Texten ovan är saxad från pudel kubbens egna hemsida, jag har flertalet gånger på tävling nu mött på ord som: gud vilken arbetsvilja han har, vad ni är duktiga du måste träna mycket och kul att en pudel var överst på pallen och inte enbart "arbetshundar" (här har det varit olika uttryck såsom brukshundar, vallhundar eller andra vanligt arbetande raser). Vilket fått mig att börja fundera på hur omvärlden ser på pudeln? Senast häromdagen sa min bästa vän när jag och Ike var på väg för att lägga spår: "så kul att du verkligen visar att det går att arbeta med en pudel!" - ungefär något liknande sa hon och det satte verkligen igång tankarna i huvudet på mig. Ser omvärlden pudeln enbart som en prydnadskudde man har liggandes i soffan eller med ett rosa gulligt halsband ute på stan? Jag förstår att många inte vet om det här, men pudeln var från början en arbetande ras. Pudeln är en mycket gammal ras som förmodligen uppstod i Medelhavsländerna i början av medeltiden och spred sig över Europa, sedan dess har den funnits på kontinenten sedan länge. Pudelns släktingar som finns kvar än idag är Portugisisk vattenhund, Barbet och Irländsk vattenspaniel (arbetande hundar med andra ord). Om man går tillbaka till ursprunget hos pudel så användes dom större pudlarna som vattenapporterande jakthundar. Pudeln passade utmärkt till detta med sina simhudsförsedda tassar och den tjocka, feta och vattenavstötande pälsen tillsammans med pudelns samarbetsvilja och intelligens. Men man ville ju ha hundarna snabbt framme vid bytet och för att dom skulle kunna röra sig snabbare och mer obehindrat i vattnet klipptes pälsen på stora delar av kroppen. Det man sparade var runt bröstkorg och leder för att skydda dom vitala delarna mot det kalla vattnet. Jägaren knöt ofta ett färgat band i håret på huvudet för att kunna hålla koll på sin hund ute i vattnet. I dag är det en av dom populäraste utställningsfrisyrerna vi har, continental/lejonklippning. Så ja pudeln var från början inte enbart en cirkushund, dom användes till det också men arbetsviljan och motorn finns inbyggda i dom. Jag funderar ofta över hur andra ser på min hund eftersom många släpper fram sina barn och hundar vind för våg - men det avsnittet tar vi i ett annat inlägg. Bara för att min hund är liten och fluffig innebär det inte att allt han duger till eller att jag måste slita arslet av mig för att komma någonvart. Elsa och jag har pratat om det här och hon tycker dom små pudlarna är fränare med sin aktiva uppsyn och pigga rörelser, jag håller inte med att det skiljer så stort mellan storlekarna. Storpudeln kan jag uppleva som klokare och mer eftertänksamma än dom små som är mer spontana och ivriga. Pudeln lämpar sig utmärkt som sällskap hund eftersom dom gärna ligger i soffan tillsammans och myser, lika väl som dom ofta vill hänga med i skogen och röja omkring när du plockar blåbär eller varför inte på lydnadsplanen? Pudeln är en fantastisk ras att jobba med och leva tillsammans med, den kräver en del i pälsvård men har man dom nedrakad är det väldigt lite pälsvård att sköta. Min fundering är om jag och Ike orsakar underverk tillsammans eller om det är omgivningen som inte riktigt förstått att oavsett ras och historia kan en prydnadskudde som pudeln spöa både schäfrar, rottisar, aussies, tollare osv. för det handlar om detaljerna i allt. Hur din hund är att arbeta med, om du som förare vill hitta det perfekta upplägget för dig och din hund. Jag tror att Ike och jag har kommit så här långt för att jag lägger ner min själ i förberedelser och vill inte rubba den balansen, provar oss fram och blir det fel får man lära sig av dom och analysera till varför det inte gick som jag ville. Som debuten som väntar i helgen, jag har som mål att klara alla 3 klasser - men vet med mig problemen vi har i vissa skyltar och övar dom därför nästan dagligen på promenad för att sedan inte göra något i två dagar förutom busa och rasta efter vägen. För det upplägget fungerar för min hund, se inte hunden till enbart rasen - se hunden till den individ hen är. Så nästa gång du tänker på att lägga kommentarer som dom ovan, även om du inte menar något illa så fråga istället om rasen du tänker på. Första gångerna jag hörde ord som dessa var redan under tiden jag tränade Izor, människor jämförde hans arbetsmotor med schäfrarna på klubben och jag log då - idag höjer jag på ögonbrynet och frågar istället mig själv att varför ska man bli förbisedd för att man inte har en brukshund när man tävlar? Människor räknar nästan bort en i fältet när dom läser - men det gör man inte med mig och Ike längre. Jag är så fantastiskt glad att jag har fått en hund som Ike.
För prydnadskudden jag äger, kommer aldrig vara nöjd med att ligga på divanen och aldrig skita ner tassarna. //Maria Under perioden då jag gick in för att få till den perfekta puff-pälsen så hade jag en inköpslista på alla de produkter och redskap som jag ville köpa till Lizzie. Det var så himla kul att få ha något att pyssla med, en sysselsättning sådär kanske en lördagskväll när man inte hade något annat för sig, en hobby och något att se fram emot! På köpet kom dock kostnaden och tålamodet för allting - för det här med utställning och pälsvård gällande vissa raser är inte det billigaste eller lättaste alltså! Nu tänkte jag bara lista upp vilka inköp jag hade planerat att göra. Dessa är inte aktuellt i dagsläget, men jag vill ha kvar det så att jag kan komma ihåg det när hon börjar få sin längre päls och vi börjar med pälsvården ordentligt igen. Ja, jag duschar och fönar henne nu också, även fastän pälsen är kort, men det blir inte riktigt samma sak. En del saker jag hade på inköpslistan har jag ju redan köpt, så den är inte lika lång som den var innan, och sedan hade jag en lista med utställningstillbehör som jag önskade mig, men den kan jag ju lista upp senare! Inköpslista:
Trimbord. Ett snyggt och stabilt manuellt trimbord med en gummimatta är jag ute efter! Frågan vad man ska ha för färg kommer senare, men oftast är det lila, rosa eller grå/svart som gäller på de flesta tillbehören har jag märkt. Eftersom hon inte tenderar att hoppa ner eller bråka med mig när jag fixar henne, så är en galge egentligen inget måste, men det kan ju vara en extra sak som kan vara bra att ha i fall att. Ibland vill hon ju att hellre lägga sig ner när jag vill ha henne stående och komma åt bättre, till exempel. Hon är en bekväm primadonna, haha! Klippmaskin. Det är rena rama djungeln vad gäller bland annat klippmaskiner också. Vilka är tysta, vilka är smidiga, vilka har längst hållbarhet, bra batteri, klipper finast och jämnast med mera. Från bland annat uppfödaren och tips från andra i forum och grupper på facebook, så har jag fått förslag på en del märken och modeller som skall vara bra för just en chinese crested. Sedan är frågan om behovet av en viss klippmaskin är lika stort på en puff som på en naken där en större del av hunden behöver trimmas? Nej, för en puff som bara trimmar ansiktet och halsen behöver jag en liten och smidig klippmaskin som kommer åt just dom där fina och små linjerna i ansiktet. Trimmern jag är 99% säker på att jag vill ha är en Aesculap Exacta. Pinnborste i trä och Svinborste mix. Först och främst är det borstarna från märket Greyhound som jag är ute efter - ett dyrare märke, men som många rekommenderar att vara väldigt bra! Den främsta borsten som jag i princip bara måste köpa snarast är mixborsten i äkta vildsvinsborst och nylon! Jag hoppas verkligen att den är så bra och gör underverk för puffpälsen som alla säger! Skall bli riktigt intressant att se vad en sådan borste kan ge för resultat. "Dynan har en perfekt sammansättning som ger precis rätt motstånd för att hålla pälsen på plats vid styling utan att slita på den vid vardagsborstning. Det unika, ergonomiska handtaget på Greyhoundborstarna är anpassat för ligga bekvämt i din hand, oavsett om din hand är stor eller liten. Det extralånga handtaget gör borsten perfekt balanserad och den känns därför lätt i handen. Borsten har de speciella Greyhoundfärgerna, grått och silver, i en epoxylack som både känns silkeslen i din hand och samtidigt är vattentålig. Tillverkad av 100% äkta vildsvinsborst och nylonpiggar med en liten knopp är denna borste perfekt för all borstning och tovutredning." Pinnborsten i trä är inte lika viktig att inhandla, men jag fick rådet att använda den istället för en billigare variant i stål som jag använder just nu. Pinnborsten skall alltså slita mindre på pälsen och vara skonsammare för huden. Träpiggarna är designade för att enkelt glida genom pälsen, och masserar huden för att stimulera hårtillväxten. Golvfön/Blaster. Detta har jag nämnt i ett tidigare inlägg att jag vill köpa! En dyr investering, men som jag definitivt tror är värt vartenda öre! Istället för att behöva stå med en vanlig hårfön i en timme eller två, så slår blastern ur vattnet enormt mycket snabbare och jag kan garantera att jag skulle få en rakare och inte lika sliten päls också! Sedan vet jag inte om det är värt att investera i en blaster med eller utan golvstativ, men det får man väl se. // Charlotte 🐾Igår debuterade Krister och Kippan i avancerad klass rally-lydnad på Stockholms avdelningen i Kista och kom hem med två godkända resultat vilket innebär att de nu bara behöver ett till för att få titeln RLD A och bli uppflyttade till den högsta klassen - mästarklassen. Vilket är jättebra eftersom de satt som mål att bli uppflyttade till mästarklassen i år så att de kan fokusera på nya momenten i mästarklassen nästa år. Första starten kändes inte riktigt samspelt men andra starten gav god känsla med bra samarbete. Tyvärr missförstod Krister två skyltar och hade missat att träna backa på höger sida så nu har de fått lite ny inspiration på vad han behöver träna på inför nästa tävling som är om en månad på Bro-Håbo BK. De två största sakerna han uppmärksammade som brist hos sig själv är att han måste bli noggrannare med att läsa momentbeskrivningarna (ord för ord!) och bygga banor under träningarna. Att träna utan skyltar går också men för Krister blir det lätt att han tränar på det han vet att de kan eller behöver öva på vilket gör att de inte stöter på kombinationer av skyltar de sedan märker att de borde träna mer på. Jag som tävlar tävlingslydnad kan tycka att bedömningen i rally-lydnaden är lite "flummig" när det gäller hundens utförande. Däremot är det verkligen stenhårt att föraren gör allt rätt vilket gör rally-lydnaden mer komplicerad än vad den kan se ut. Det gäller verkligen att föraren har tungan rätt i mun och inte gör något på rutin för råkar foten gå upp vid fel tillfälle kan det bli dyrt! Bjuder på en film från dagens sista start. // Elsa 🐾Nu har ännu en vecka gått - oj så tiden går! Den här veckan har vi valt att avancera övningarna lite eftersom vi trots allt har två ekipage i gänget som tävlar avancerad klass rally-lydnad genom att lägga in höger handling. En del som i alla fall Kippan tycker är extra knepigt! Vi är med i en facebook grupp som heter "Rallylydnad utmaningar" som lägger ut nya utmaningar varje vecka som man filmar och lägger upp på sidan. På sidan kan man välja att utföra en skylt eller flera från varje klass som finns i rallylydnad varav vi har valt att göra alla med flera ekipage. Ifall du inte är med där så rekommenderar vi dig att gå med i den gruppen - riktigt inspirerande och roligt för både tävlande och de som inte ens tränar rallylydnad. Så vi utmanar just DIG! Vi ses nästa vecka! Ser fram emot att se era klipp i gruppen! // Happisarna 🐾
Brukshundsklubben hemma anordnar onsdagsträningar ett par gånger om året, vi är inte ensam om det utan dom flesta har någon form av "onsdags"träning. Den här gången var det rallylydnad som stod på agendan så jag bjöd med mamma lite spontant och dom hade satt upp en nybörjarbana eftersom det ofta är många som kommer för att prova på med sina hundar. Dock fanns det utrymme för att lägga in andra, svårare skyltar om man ville det. Så jag och Ike gjorde en bana med enbart högerhandling igen, det skadar inte eftersom vi tränat så mycket vänster under lång tid. Han skötte sig väldigt bra om än väääldigt taggad så han springer mer på bakbenen än på alla fyra och studsar en hel del, men det är sånt här jag värmer bort inför en tävling. Dock ser jag på filmen att han är extremt mycket på bakbenen när vi går i mål så det behöver vi korrigera vid nästa träning.
Vi tränade även lite backa när det var en massa hundar runt oss, det går helt klart framåt men än har inte poletten ramlat ner än. Men precis som med högerhandlingen så sa det bara klick en dag och jag har lika fina ingångar till höger som till vänster, dem finns det absolut inget att klaga på längre! Så jag har ingen vidare oro att inte samma sak kommer att ske här, en dag kommer det bara fungera bara att öva på! Absolut sist tränade vi lite kontakt som mina Happy paw kollegor redan gått igenom, det var extremt mycket störning på plats så det passade väldigt bra. Även här ser jag framsteg under rätt så kort tid och förbättringar för varje gång vi tränar det.
// Maria
Igår slutade jag jobbet tidigare än vad jag brukar när det är fredag så jag hämtade Ike hos mamma och pappa, åkte hem för att byta om och packa min korg med grejer att ta med. För igår skulle vi lägga vårat första viltspår, så jag åkte till samma skog som vi var och promenerade i för ett tag sedan om ni kommer ihåg. Jag valde att lägga det mitt mellan två blåbärsris, i motvind och kanske 10m långt. Det är viktigt att första spåret ska lyckas och att man har is i magen. När jag lagt spåret (alltså droppat blod och dragit klöven efter mig, lagt den i slutet av spåret och gått tillbaka ca 5-6m på sidan av spåret) lät jag det vila 10-15 minuter innan jag tog ut Ike ur bilen och gick fram till spårstarten. Ike började fort vädra blodet och stod lugnt stilla när jag kopplade på selen, linan och till sist tog av honom kopplet och gick fram till blodstarten jag sparkat upp i marken. Han blev snabbt intresserad men väldigt låg när han gick fram i spåret, vilket inte alls är ovanligt för det är något väldigt spännande och nytt för dom. Men han skött sig galant förutom alla fåglar som han tyckte var grymt läskiga när dom flaxade till i skogen, vilket gjorde att han tappade lite fokus men han klarade det galant. När vi kom fram i slutet av spåret var han mest lite spänd över hela situationen men vi busade hela vägen till bilen och när han kom fram till bilen fick han ett ben som han glatt tuggade i sig innan vi åkte hem.
Så jag tror det här kommer bli bra, det kommer självklart ta ett tag innan han vänjer in sig vid bloddoften och vad han ska göra men jag har en bra magkänsla inför det här.
Som ni ser blir han något störd av fåglarna, så jag tänkte nästa spår vi ska lägga blir på en lägda eller liknande, kanske i skogen här bakom lägenheten till en början. Men då vet vi vart vi ska börja i alla fall, man måste prova för att veta hur man ska gå till väga nästa gång.
// Maria Hur är det ens möjligt att jag har missat att lägga upp detta? Hehe! Det var några dagar efter att vi hämtat hem Merry som vi tog oss en tur i skogen via elljusspåret här i närheten. Dels mest för att jag var så sugen på bär och ville plocka blåbär som jag såg på facebook att nästan alla andra var ute och gjorde. Mums! Har du plockat bär eller svamp i år? :)// Charlotte 🐾Fick upp den här gulliga mobil bilden i Facebook flödet idag som är en bild jag tog för 4 år sedan på Fidji när hon alltså var ca 8-12 veckor gammal. Under den tiden sov hon verkligen med tungan utanför munnen ifall jag jämför med hur hon sover idag med bara tungspetsen utanför munnen. Lite charmigt om du frågar mig. Hur sover din hund? Såhär sover våra! // Elsa 🐾Jag älskar att shoppa på internet, att sitta i timmar och skrolla igenom sida efter sida på grejer till Ike, sambon eller något annat kul till hemmet till exempel. Dessvärre tycker inte min plånbok om det lika mycket som jag så det blir mest fönstershopping som förståeligt, dock är jag extremt snål när det kommer till att köpa saker åt mig själv men inte till min hund eller min sambo. Så när jag sitter och fönstershoppar på nätet så är det framförallt till Ike, familjen eller teknikprylar jag tittar på. Här nere listar jag 5 saker jag har på min önskelista till Ike och allt är från allas våran Hurtta som levererar sjukt bra produkter när det kommer till kvalité och passform. Koppel - Runt reflexkoppel, Ike har ett grönt från hurttas förra kollektion, dessvärre har det efter sommarens alla bad och släpandes i sanden nött bort all reflex och haken är lite trög ibland att stänga. Samt att jag nu tillsammans med mina kläder vill matcha såklart ;) Så ett svart/grått koppel har jag spanat in. Reflexväst - Micro reflexväst Perfekt att ha eftersom Ike ofta går lös hemma, här i Norrland blir det ju becksvart framemot hösten och framförallt då vi bor en bit utanför stan. Reflexvästen är även väldigt uppskattad i skogen när vi är och promenerar, plockar bär eller liknande. Godisväska - hurtta pro, perfekt under varma dagar eller om man har något kletigt man inte vill stoppa ner i sina vanliga fickor. Hurtta pro har en gångjärnsmekanism som gör att fickan håller sig stängd men gör det samtidigt lätt och snabbt att komma åt den. Jag har klämt och känt på den här när jag var ner i Sundsvall och blev inte mindre sugen på det. Halvstryp - Halsband Jag har ju ett stryp som matchar kopplet när vi tävlar och vill gärna inte använda det till annat än just tävling. Halvstrypet vill jag gärna ha till promenader i stad eller liknande och vid träning då för att inte slita på tävlingsgrejerna. Självklart vill jag ha ett halvstryp i svart/grått. Sele - Dazzle Harness är nog den sele hos hurtta som är min största favorit. Den här kan du ställa i både hals och bringa vilket gör den behaglig att bära. Dessutom gillar jag den vadera "plattan" under magen som avlastar tryck om hunden hänger i selen. Självklart i varsel gul som den lastbilschaufför jag egentligen är. Om ni skulle bli sugna själva på någon utav dessa produkter har jag länkat dom i den kursiva texten, så tryck bara på det ni är intresserade eller länken i slutet av texten. Jag hittade faktiskt något åt mig själv också, jag har ett par rejäla vinterkängor som vi fick av skolan (dem har stålhätta, spiktramp, oljehalkskydd och leder inte elektricitet) men dom är snorhala på vintern och ruskigt varma på sommaren då dom är rejält fodrade. Så jag hittade dessa på engelsons: Kansas dam meindl. Dom kändes rejäla och bra kängor att ha i skog och även när man tränar på klubben, men det läggs längst ner i listan kan jag ju lova.
Nu har andra delen av vår leverans kommit från Engelssons. Tredje skickas vecka 40. Den här gången var det framför allt grejer till Krister som kom. Byxor, t-shirt, fleese och väst till Krister för hundträning. Sist men inte minst ett par gore-tex kängor i läder till mig vilket behövs med tillhörande strumpor. Fick vinterskor förra leveransen men skulle behöva några året runt skor som tål vatten. Krister hade även en egen leverans som kom - rallyskylthållare i plast. // Elsa 🐾Det har kliat SÅÅÅ i fingrarna efter Elsa fått hem sina kläder och jag har jagat kläder som en galning! När man är överviktig som jag är så är fritidskläder ett helvete att hitta! För som tjej får man max ha storlek 46 men som karl får du max ha storlek 62(?!). Så jag har lusläst och använt mig så flitigt jag bara kan av google och andra sökmotorer för att hitta några fritidsbyxor som passar, men fick tillslut ge upp att hitta ett par byxor i någon fin färg. Dem här jag beställt nu är inte fula, absolut inte men misstolka mig rätt när jag gärna velat ha gröna byxor, gärna militärfärgade och en grå väst med gröna detaljer på - mums! I vilket fall räddade fantastiska Engelsons en tjockis som mig, jag beställde hem detta: Första byxorna till vänster där är ett par Broberg i herrmodell eftersom till kvinnor finns det enbart en modell och upp till storlek 46... Jag har då en D modell (kortare ben, bredare midja) och dom satt riktigt bra! Så roligt att slippa behöva skicka tillbaka kläder och beställa en storlek mindre/större! Den andra bilden visar en Broberg hund förar väst i herrmodell igen, av samma anledning där. Den satt också helt perfekt och riktigt nöjd! Sedan de andra paret byxor som jag misstänkte var försmå men önsketänkande att det kanske gick, men nope. Dom skickas tillbaka om inte min far kan ha dom vill säga. Det sista jag beställde hem var en Piké i quick dry material, den satt också perfekt och den är faktiskt i dam modell då dom hade den upp till 50/52! Så igår när vi var och tränade fick jag använda kläderna för första gången och några kommenterade att det var en snygg dress, så det var ju extra roligt! // Maria 🐾Kanske har du hört talas om ordet, sätt videos eller är helt omedveten om vad träningen innebär. Oavsett tänkte jag berätta så tydligt som jag kan vad det innebär, hur man kan gå till väga vid inlärning och vad det kan ge för målbild i sin helhet. Jag själv har omedvetet träna det här redan när jag köpte min första hund, Kippan. Det var först några år senare en person berömde mig för hur fint min hund skvallrade som jag fick upp ögonen för ordet och började såklart söka runt på vad det innebar. Intressant nog var det grundläggande i min valpträning en hel vetenskap med förklarande videos, texter, böcker och kurser. Under senare år upplever jag att skvallerträning blivit mer och mer omtalat vilket också gjort att fler frågor dyker upp om framför allt hur man tränar in det. Just därför tänkte jag skriva ett inlägg om hur jag tränar och tänker kring skvallerträning. Väljer att skriva frågor till mig själv som jag svarar på för att strukturera min text lite och hoppas att det blir enklare för er att hitta just den information ni söker. Vad är skvallerträning? Föreställ dig gå en vanlig promenad med hunden på en rätt så öppen plats där du går helt ensam och inte sätt en enda människa/hund under närmsta 10-20 minuterna. Hunden nosar runt i koppel eller kanske till och med går lös lite längre framför dig medan du funderar över vad du ska laga för middag. Mitt under dina funderingar stannar plötsligt din hund upp och vänder sig om för att möta din blick. Du berättar hur duktig hen varit och klappar om hunden innan ni går vidare. Längre fram hade en människa med hund gått ut ur en skog som din hund skvallrat till dig om genom att stanna upp och söka ögonkontakt. Vad är det som händer när man skvallertränar? Genom att skvallerträna lär man hunden att förvänta sig en aktivitet med föraren varje gång den får syn på en mötande människa/hund. Detta underlättar eftersom hunden då riktar sitt intresse och sin uppmärksamhet mot föraren vilket gör det lättare att kommunicera med sin hund. Tvärtom mot det mer klassiska där man låter sin valp/hund träffa allt och alla under promenaderna vilket lär hunden redan från start att man går fram till människor/hundar man möter under promenader vilket också bygger upp en förväntan inom dem när de får syn på människor/hundar under promenader. Varför vill man skvallerträna? Vanligaste anledningen jag träffat på och delar själv är att man vill ha lugna möten med människor, hund och vilt. Går hunden lös så lär den sig att inte gå fram till mötande och går hunden i koppel drar sig hunden mot föraren istället för mot mötande. Ifall en katt/hare rusar förbi framför nosen på hunden reagerar hunden inte genom att rusa efter utan tänker: ”Matte, matte, matte…! Kolla katten/haren!! Fram med belöningen!”. För vilka hundar passar skvallerträning? Alla! Det handlar snarare om skvallerträning är något som intresserar ägaren. När kan man börja skvallerträna? Direkt! Jag rekommenderar att träna det redan från start när du får hem din valp eftersom hunden då lär sig rätt förväntning och hur den ska agera vid mötande direkt. En annan fördel med valpar är att de vanligtvis inte vågar gå så långt från sin ägare eller springa fram till främmande vilket ger perfekta reaktioner man kan belöna. Självklart kan även den äldre hunden lära sig att skvallra men man får räkna med att det kan ta längre tid innan man får det att helt fungera eftersom man först många få hunden att gå ur ”gamla spår”. När hunden kan skvallra, måste man fortfarande fortsätta att belöna hunden? Ja och nej. Ifall man slutar helt att belöna kommer hunden troligtvis sluta skvallra eftersom alla hundar helt enkelt inte anser att ”bra” vara värd jobbet. Däremot skulle jag säga att man inte behöver belöna lika stort. Det vill säga när jag börjar träna skvaller belönar jag med julafton (lek, godis, kamp, klapp, beröm… allt!). Hunden har verkligen gjort något helt otroligt! Numera belönar jag oftast med röst eller godis. Varierar ibland genom att ta med mig bollen (vilket de alltid hoppas att jag har för den är bäst). Ifall man lärt sin hund att skvallra, hur blir det då när man går på stan eller hundrastgård där det finns jättemycket folk/hundar? Hundarna selekterar bort de situationerna automatiskt. Har själv aldrig haft problem med det och inte träffat/hört om någon annan som har problem. Skvallrandet kommer i typiska situationer när man går själv och plötsligt får mötande längre fram med i alla fall någon minut mellanrum mellan olika mötande. Däremot kan en skvallertränad hund ta en sådan situation med mycket mötande på ett lugnt och bra sätt eftersom den inte förväntar sig att gå fram till någon utav dem. Hur börjar man träna in skvallerträning? Plats: Det viktigaste här är att börja på en öppen plats med öppna ytor. Undvik platser där människor/hundar kan dyka upp kring ett hörn eller skog vilket resulterar till att de plötsligt dyker upp 5 meter från dig. Jag skulle rekommendera att man siktar på 25-50 meter så att hunden hinner reagera på att någon kommer istället för att bli förvånad och kommer för nära mötande så att de blir för svårt att fokusera på matte/husse som vill belöna. En annan nackdel med att vara för nära är när mötande går mot en vilket innebär att man ska lyckas gå åt sidan och belöna hunden samtidigt utan att hunden tappar fokus genom att kolla på mötande en gång till. Ifall hunden från start reagerar väldigt starkt på mötande (t ex ifall du har en hund som är osäker och reagerar utåt eller upplevs ”döv” vid hundmöten) rekommenderar jag extra långa avstånd. Målet är att avståndet ska vara så pass långt att hunden är mottaglig för beröm och trygg nog att kunna släppa mötande med blicken. En hund som känner obehag eller tycker att mötande är roligare än sin förare kommer alltid ha svårt att träna på korta avstånd från mötande så det är inte värt det. Hellre långa avstånd och lyckade träningspass än korta avstånd och misslyckade träningspass. Ett dåligt utförande under ett träningspass är ingen gång men två börjar bli en dålig vana. Då är det dags att tänka om i upplägget så att hunden får chans att lyckas. Ju bättre hunden blir, desto kortare kan självklart avstånden bli vilket också gör det möjligt att träna i skog eller kvarter. Jag vet till exempel att det kommer mötande runt hörnet i ett kvarter ifall min hund stannar vid hörnet. Ifall mötande är precis vid hörnet stannar min hund upp innan eftersom de helt enkelt hör och känner på doft snabbare än jag ibland hinner notera med syn. Så det finns många möjligheter att utveckla här. Hur ska man agera medan man väntar på mötande: Jag rekommenderar att man går och får hunden att naturligt lukta lite på annat. Man vill inte ha en hund som har fullt fokus på föraren för då är det väldigt svårt för hunden att få syn på mötande. Anledningen till att man ska gå och inte stå stilla är framför allt för att hundar tenderar att kolla runt när de blir uttråkade vilket gör det svårt att notera ifall de sätt mötande eller ej. Lägger de sig ned och nästan somnar blir det också svårare att träna eftersom allt går ut på att de ska kolla upp och notera mötande längre bort. När ska man belöna: Sekunden hunden vrider/lyfter huvudet mot mötande belönar du så ordentligt som du kan så att du är helt säker på att hunden riktar om fokus från mötande mot dig. Trots allt kan det räcka med två sekunder för hunden att hinna reagera på mötande så det är riktigt viktigt att du är beredd och läser din hund. Har hunden hunnit reagera (annat än vänt blicken mot mötande) har du varit för sen med belöningen. Ifall du har svårt att avgöra ifall hunden tittar framåt eller faktiskt fått syn på mötande skulle jag rekommendera att granska hundens öron och kroppshållning. Många hundar reagerar genom att spänna sig lite i kroppen och spetsa öronen. Svårast är det att läsa hundar som helt enkelt inte bryr sig ifall de får syn på mötande eller ej eftersom de då inte heller gör sig besväret med kroppen men det måste jag säga är ytterst ovanligt att man träffar på. De flesta hundarna är ändå uppmärksamma och lite nyfikna vilket alltid leder till någon reaktion. Har du fortfarande svårt att hinna belöna innan hunden reagerar eller allmänt avgöra ifall hunden fått syn på mötande eller ej kan det hjälpa genom att du tränar dig själv genom att helt enkelt börja betrakta din hund utanför träningen. Hur rör hunden öron, mungipor, kinder, muskler, svans, tassar osv i olika situationer? Sikta in dig på de minsta signalerna som hur hunden rör nosen, öron, mungipor och muskler eftersom det är dem du kommer behöva. Större rörelser kallar jag ”att hunden reagerar” på mötande. Eftersom jag vill att hunden ska reagera genom att söka kontakt med mig fallerar hela träningen ifall hunden istället reagerar genom att gå ned i lekinvit/skäller. Vad gör jag med mötande jag redan belönat som är kvar på platsen: Jag vet att vissa tränare låter hunden skvallra på samma mötande flera gånger för att mängdträna och verkligen få in beteendet. Det gör inte jag eftersom jag vill ge hunden chans att tänka mellan skvallret och vill lära min hund att släppa mötande efter att hon skvallrat första gången. Ifall du vill skvallra på mötande flera gånger kan du belöna och sedan stanna kvar eller gå lite åt sidan för att sedan belöna hunden igen när den skvallrar. Ifall du inte vill att hunden ska skvallra på samma mötande flera gånger (som jag) belönar du och går mot motsatta håll (mina hundar behöver inte skvallra om det som är bakom mig utan jag fokuserar på mötande) eller t ex kampar med hunden (kamp fungerar bra med mina hundar eftersom det gör att jag får deras fulla uppmärksamhet utan risk att de kollar upp mot mötande) medan mötande passerar. Det är inte önskvärt att hunden tittar upp mot mötande medan du belönar, tjoa hellre och busa med hunden för att hålla fokus. Ifall det är jättesvårt att hålla fokus under belöning så rusa åt andra hållet och belöna i farten eller längre bort. Belöning: Det är jätteviktigt att du hittar en bra belöning! Har du inte en matglad hund som blir exalterad av en liten foderkula kan du inte belöna med det. För det är verkligen exalterad du vill uppnå vid belöning. Att hunden äter godisen behöver inte betyda att belöningen duger. Börjar hunden dreggla däremot och utför alla trix den kan för belöningen eller blir allmänt lite knäpp är du på rätt väg. Fungerar inte godis på det sättet för din hund kan du testa med leksaker. De har fungerat bäst för mina hundar och jag rekommenderar det framför allt för små hundar eftersom de snabbt annars blir mätta av godis. Större hundar kan helt enkelt äta mer. Hur länge måste jag belöna att min hund ser mötande, när kommer själva skvallrandet: Ha tålamod. Räkna med att behöva belöna varje möte konsekvent i ett år så slipper du bli besviken. Alla hundar lär sig nämligen olika lång tid och har olika förutsättningar. Skulle säga att mina blev som bäst när de blev 4 år och då har jag tränat sedan de var 8 veckor gamla. Men då fungerade allt perfekt också i alla situationer när de går lösa. Förr eller senare kommer din hund att slänga en blick mot dig och fråga: ”Var det i dessa situationer du drar fram belöningen?”. JA! Då är det julafton igen! Se det som ett enormt framsteg! Även det minsta som riktar fokus mot dig självmant är en vinst. Jag hinner inte skvallerträna under alla promenader. Hur ska jag då kunna träna konsekvent: Självklart hinner man inte alltid skvallerträna för det tar tid och ibland ska man bara rasta eller gå promenad med en vän. Jag har valt att mina hundar bara behöver skvallra när de är lösa. Ifall jag inte vill träna skvaller har jag dem kopplade eller går på platser där jag vet att jag kommer få gå ostörd utan mötande. Vill du att din hund ska skvallra i koppel är det ett alternativ att variera mellan sele och halsband (ifall du dragtränar kan sele innebära att de inte behöver skvallra). Tror inte det räcker att variera halsband eftersom de blir ganska lika varandra och inte lika tydlig signal. Däremot kanske en variation mellan halsband och sjal runt halsen fungera. Bara fantasin sätter gränser! Kommer inte på fler frågor om skvallerträning men ifall du har en fråga som inte står med här är du välkommen att slänga in den i kommentarsfältet så ska jag svara så fort jag kan. Lycka till med träningen! // Elsa 🐾Under helgen 16-18 september så var det en stor marknad här i bygden. Den marknaden är årligen och väldigt stor! Givetvis var jag ju tvungen att besöka stånden med massa hundprylar, och eftersom jag ville köpa en sele till Merry så passade jag på att ta med honom en snabbis på söndagen då det inte var lila mycket folk. Under en längre tid har jag planerat att köpa en hurtta sele till honom, dock hade jag inte kollat upp exakt vad för sele han skulle kunna tänkas behöva, utan jag tänkte bara en bra och kvalitativ sele så att man för bättre kontroll över honom och avbelastar nacken/istället för halsband. Tråkigt nog till min besvikelse så hade dom ett ytterst litet utbud på marknaden i år, så då bestämde jag mig för att istället dra med mig min syster och hennes amstaff-mix, samt Tony till Arken Zoo. Jag skulle ha en sele för jag stod inte ut med att se honom dra i halsbandet! Vi provade många olika, och ingen hurtta alls faktiskt då dom bara hade två varianter som inte alls var lämpade för det vi var ute efter. Det första vi provade var en Julius K9 sele och den kändes så otroligt bra både sittande på Merry och för oss att föra och promenera med honom! Det var däremot en sele mer lämpad för en hund som är mycket aktiv, så det var ju inte en sele vi var ute efter just då, men vi kommer säkert att skaffa en senare när det blir mer aktivitet och sport på vår front! Två varianter utav sele där man satte kopplet i ringen fram på bröstet testade vi också. Och det var selar som passade för vårt ändamål - att styra hunden och minska trycket till att inte vilja dra! Nu minns jag inte vad den ena varianten hette, men ingen av oss gillade den då (trots att vi justerat storleken) gärna drog lite väl snett över bröstet. Istället provade vi ett VGW bälte (sele) som satt som en smäck! Det är en sele just för "att gå fint" som dom så fiffigt uttryckte sig i butiken. Vi är mycket nöjda med den, och blå är den såklart! "VGWBälte är en ergonomiskt utformad frontkopplad sele som ger hunden fria luftvägar, naturligt rörelsemönster, avlastar rygg och nacke. Det är känt för att ge hunden en lugnande effekt eftersom den är väldigt behaglig och inte smärtar. Det speciella med VGWBälte är att kopplet fästs i ringen fram på bogen istället för på ryggen. Effekten blir att du kan hålla emot och bromsa oavsett kraft hos hunden. Istället för att dra vidare framåt, får selen hunden att vända upp mot dig. Då får du lättare kontakt med din hund istället för att hunden ska fortsätta dra framåt." Källa: Qurts // Charlotte 🐾 |
Kategorier
Alla
Arkiv
December 2016
|